En dag som vilken annan
En dag varje år är det samma visa om och om igen: hemma ska man ha det mysigt och proppa munnen full med godis och i skolan ska man käka hjärtplättar tills man i stort sett spyr. Idag är det den dagen: Alla hjärtans jävla skitdag, dagen då man ska vara tillsammans med den man älskar och bry sig om denne. Vilket jäkla trams!
Låt mig förklara: jag har inget emot att man är gullig och varm mot någon man tycker om - det är givetvis inget man ska skämmas för. Men behöver vi verkligen en dag för detta? Den 14:e februari varje år ska alla personer i ett förhållande plötsligt vara trevliga gentemot varandra. Är det inte bättre om man är trevlig så ofta som möjligt? Det spelar väl ingen roll vilken dag man köper en bukett blommor eller nya trosor till flickvännen?
Det har ju till och med gått så långt att det har blivit passé att bråka på Alla hjärtans dag. Skulle ett par bråka idag skulle samhället tycka att dessa var underliga. "Ni kan ju inte bråka på kärleksdagen!". Det kan de väl? De får väl fan bråka när de vill? Bara för att de flesta par har fastnat i denna dags fälla behöver de inte försöka dra in de få som fortfarande står emot.
"Men du kan ju inte klaga på Alla hjärtans dag, det är ju en gammal svensk tradition!". Är det verkligen så? Alla hjärtans dag, eller Valentine's day som den ursprungligen heter, börjades inte firas i Sverige förrän på 1960-talet. I stället är det en amerikansk tradition, vilket kanske förklarar en del av alla tokigheter - amerikaner är ju inte direkt kända för att varken vara de mest romantiska eller de mest klipska.
Det amerikaner däremot är kända för är viljan att sälja dumma saker. Så länge det bara var lite choklad och någon ros kände inte jag något behov att beklaga mig över dagen, men nu har det gått för långt. Nu ska det vara fina middagar, champagne och åtskilliga konstiga sexleksaker, alltifrån elefantdildos till ätbara trosor. Är det ingen som förstår att detta bara är ett sätt för amerikaner att sälja sina värdelösa produkter till lättlurade européer? Så länge vi fortsätter att köpa alla produkter kommer produktionen att fortgå och vem vet vad nästa års idé blir? En ätbar, rödmålad bulldog?
Så alla ni som nu känner er lyckliga över att ni har någon på Alla hjärtans dag, tänk såhär i stället: "Vad lycklig jag är att jag har någon under alla dagar".
Ett hjärtligt skratt
För ett par dagar sedan fick jag en underbar kommentar. Inte underbar för att den var trevlig och välvillig, utan för att den var ilsken och, framför allt, oemotståndligt korkad. Jag kan inte låta bli att svara när en person bjudit mig på ett sådant skrattanfall.
Kommentaren rörde mitt inlägg Är alla goda ting tre? och mer specifikt det jag skrivit om Kenza. Personen som kommenterat är uppenbarligen en stalker till sextonåringen och ville tala om ett och annat för mig. Givetvis var denna person anonym - det är ju mycket lättare att klaga på någon när motparten inte vet vem man är.
Det denne person först och främst ville förklara var att det fanns en stor skillnad mellan Kenza och Blondinbella, något som jag påstått motsatsen om. Detta ska Kenza vara eftersom hon har något som Isabella Löwengrip saknar, enligt personen: ett mänskligt hjärta. Jag kan ha fel, men jag har alldeles för mig att stenar inte är lika effektivt som blodpumpar, så den gubben går inte på mig. Jag tror att båda två har mänskliga hjärtan, det är i stället tankarna på de två uppmärksamhetsberoende tonårstjejerna som jag betvivlar alltid är de klipskaste.
Men det som egentligen fick mig att skratta var den anonyma personens argument för att Kenza skulle vara en underbar människa, som jag tror att hjärtmetaforen syftade på. Det första var att Kenza inte skäms för att hon har kläder från Gina Tricot. Konstigt? Jag tror inte att det finns någon som skäms över vad de har på sig. Det känns ganska meningslöst att skämmas över vad man bär när det man så enkelt kan ordna problemet.
För övrigt klagade jag aldrig på att Kenza bär kläder från Gina Tricot - hon får väl bära vad fan hon vill? Jag klagade i stället på att hon skryter om att hon bär kläder från Gina Tricot. Liten skillnad språkligt, men stor skillnad i praktiken.
Det som trots utlöste det största skrattanfallet hos mig var argument nummer två: "och hon har faktiskt pantat burkar". Vilken merit, eller hur? Detta förändrar allt: Kenza är verkligen en kvinna av folket.
Helt seriöst, vad har burkpantning med Kenzas påstådda varma kärlek att göra? Klenare argument får man ju leta efter. Kenza dricker en massa Cola, går till affären och pantar burkarna och köper sedan glass för pengarna. Oj, vilket hjältedåd!
Som avslutning skrev denna anonyma person: "jag säger ÄLSKA kenza, BORT med blondieeeebella!". Jaså? Jag säger i stället att det skiter väl jag i? Jag kan inte förstå skillnaden på en sextonårig brunett som skriver ointressant blaha och en sjuttonårig blondin som skriver ointressant blaha. Är jag ensam?
En nazi-paradox
Är inte det skoj? Ett nazistiskt parti som propagerar för frihet. Det är som att USA skulle uppmana till pacifism. De främlingsfientliga upphör aldrig att varken förvåna eller underhålla.
Är alla goda ting tre?
Nej, jag är inte bitter - min blogg har långt ifrån lika många läsare som Kenzas, Blondinbellas och Stina Lees bloggar. Det är mer innehållet i bloggarna jag stör mig på. Jag kan inte för mitt liv förstå att vardagen hos tre tjejer, som är lika mycket överklass som familjen Bonnier, kan locka så många läsare. Det står samma sak varje dag - att inte folk tröttnar?
Ni som läst tidigare inlägg i min blogg vet kanske att jag inte precis avgudar Blondinbella, men både Kenza och Stina Lee är relativt nya ansikten för mig. Kenza är en kopia av Blondinbella: hon skriver om allt mellan himmel och jord förutom det som verkligen berör människor. Hade hon bara varit blond hade jag börjat undra ifall det inte var Isabella Löwengrip som fått för sig att göra om samma löjliga tabbe ännu en gång - att starta ännu en meningslös blogg.
Kenza har däremot något som inte Blondinbella inte har: en hund. Jag tycker att det är helerious att Kenza döpt hunden till Armani. Större märkesbehov får man leta efter. Om man nu bestämt måste ha en byracka kan man väl åtminstone döpa den till något roligt namn, som Stalin, Michael Jackson eller varför inte Gud? Tänk er den situationen: plötsligt hör du någon som ropar "Gud, fot!" när du strosar runt i parken. Men absolut roligast vore det om man hörde: "Michael Jackson, hälsa på barnet!".
Åter till ämnet, det finns trots allt en bloggare jag ännu inte mer än nämnt: Stina Lee. Stinas blogg är rätt annorlunda från de andra från de andra två. Annorlunda, inte bättre. Den är nämligen lika kass som Blondinbellas och Kenzas. Stina går mycket mer in för att skryta om vad hon har på sig än för att, som de andra två, berätta vad som händer under sin dag. Det är egentligen inte så mycket kläder det handlar om, utan märken. Stina vill visa landet att hon har dyra märken och av någon anledning köper ett par tusental av Sveriges befolkning detta.
Nationaldemokraterna - vilket skämt
Detta citat är till en liten del idiotiskt eftersom mannen som skrek ut det stod på en tunnelbana som just skulle avgå från Farsta Centrum. Om man står och predikar främlingsfientliga budskap i en invandrartät Stockholmsförort kanske man är lite bakom flötet. Men citatet är idiotiskt till störst del för att mannen just propagerade för Nationaldemokraterna.
Har ni varit inne på Nationaldemokraternas hemsida? Det hoppas jag inte, men jag har i alla fall varit det. Ifall ni undrar varför kan nog det engelska uttrycket Knowing your enemy förklara ett och annat. Hemsidan är hur som helst också den fantastiskt underhållande och det av samma orsak som mannen jag nämnde tidigare. Till exempel tror Nationaldemokraterna att svenskarna som folk kommer att dö ut ifall invandringen fortsätter. Den enda motivering för detta som jag kan hitta är att Nationaldemokraterna påstår att de flesta våldsbrott begås av invandrare. Är inte det en skön teori: att våld sitter i etniciteten? Tänk er själva: vi stänger ute alla flyktingar och invandrare samt kastar ut de som redan är här. Plötsligt har vi fått ett samhälle fritt från våld och elände, där allt är frid och fröjd. Kan inte Nationaldemokraterna bara inse att våldsbenägenhet är personligt och inte etniskt. Kan vi inte kasta ut alla Nationaldemokrater i stället, så får vi kanske ett samhälle med mindre motsättningar?
En annan rolig sak jag hittade var i en artikel om en man som nekats ge ut kristna välsignelser efter att ha besiktigat folks bilar eftersom besiktningsfirman ansåg att folk med annan livsinställning än mannen kunde ta illa upp. Detta var Nationaldemokraterna uppenbarligen oerhört ilskna över eftersom de tyckte mannen blivit särbehandlad gentemot sina muslimska kollegor. Argumenten för detta är att Svensk Bilprovning, som firman heter, anställer muslimer som ber att få ha avskilda bönerum och att få vara lediga vid sina högtider. Bönerummen är väl inte på sätt störande för andra? De är helt avskilda och ingen utomstående kan känna att han eller hon tar illa upp över att bli överösta med massa religion. Bönerna är ju inget någon utomstående ser och det man inte ser lider man inte av heter det trots allt.
Att vara upprörd över att muslimer vill vara lediga vid sina högtider är också idiotiskt. Det är kanske inte roligt, inte ens sorgligt. Det är tagiskt. Hur småsint kan man egentligen bli? Vi svenskar är ju lediga under våra högtider, så varför ska inte muslimerna ha rätt att vara lediga vid sina. Hela artikeln är bara till för att öka främlingsfientligheten, fast det gäller ju förståss för hela hemsidan.
Men det absolut roligaste på hela hemsidan är tvetydigheten. Jag ska dra ett exempel: i en insänd fråga undrar insändaren ifall Nationaldemokraterna är nazister eftersom Metro skrivit att de samarbetar med Nationalsocialistisk Front. Svaret blir sammanfattat "Vi är inte nazister". Detta tycker jag är intressant med tanke på de frågor Nationaldemokraterna uppmanar skolelever att ställa sina lärare under fliken Skolinfo. En av frågorna lyder nämligen "Varför får vi höra massor om folkmorden som nazisterna gjort sig skyldiga till samtidigt som de hundratals miljoner som kommunismen mördat sopas under mattan?"
Nationaldemokraterna är alltså inte nazister trots att de försvarar Hitlers koncentrationsläger, motverkar etniska grupper och klassar homosexualitet som ett handikapp. Det kanske inte räcker för att klassas som nazist i deras ögon, men det gör det definitivt i mina. Nationaldemokraterna är lika mycket nazister som Hitlers mannar själva var och att de inte vill erkänna det är av rent politiska skäl - man vinner inga röster på att säga att man är nazist.
Vi har yttrandefrihet i Sverige och eftersom det är något jag vill bevara ska Nationaldemokraterna få fortsätta propagera för sin skit. Hur konstigt det än låter är det ingen fara. Det viktiga är att vi lite vettigare människor inte faller för deras lögner utan inser att Nationaldemokraterna är, och kommer alltid att vara, ett par konservativa fånar som är så rädda för det okända att de fördömer det direkt utan vidare analys.
När jag ändå skriver vill jag passa på att be om ursäkt för att jag inte har skrivit på ett tag. Jag har varit på skidsemester och då är inte internettillgång A och O.
