Simon Juhlin

Så var det då dags: söndagen den 13:e januari. Jag antar att jag inte var ensam om att slå upp DN:s söndagsbilaga och läsa reportaget om Isabella Löwengrip, mer känd som Blondinbella, en av Sveriges mest lästa bloggare. DN, en seriös tidning som nu blivit så oseriös att den gör ett reportage om Blondinbella. Vad är det som har hänt? Okej om det varit i någon av de oseriösa tidningarna: Aftonbladet, Expressen eller kanske En Ding Ding Värld. Men DN?! Jag slutar aldrig att förvånas över svensk massmedia.

Vad har jag då emot Blondinbella? Kanske att hon skulle vara korkad? Tvärtom, faktiskt. Jag känner inte Isabella personligen, men det intryck jag har fått - efter att ha läst en del av inläggen i hennes blogg - är att hon är en relativt klipsk person. Hon står för sina åsikter och har rätt bra koll på sin samtid. Men vad är det då hos Blondinbella jag stör mig på? Jo, trots den stora uppmärksam hon får genom bloggen skriver hon nästan uteslutande om helt ointressanta, världsliga saker och när hon väl skriver om något tyngre ämne är hennes åsikter ofta otroligt underliga, pengafixerade och ibland även fyllda av väl gömd dubbelmoral. Att Isabella är av så kallad överklass är inget som går att ta miste på och gång efter annan påvisar inläggen hennes blogg alla de förmåner samhället ger denna samhällsklass. Detta är det som gör att Blondinbella får mig att nästan vilja klättra på väggarna.
 Låt mig förklara! Man kan definitivt ha dagar då man känner att absolut allt går åt skogen och då man därför känner sig lite nere, men grundar man detta på saker som att mjölken på 7-eleven var slut, det mobila internetnätverket var ur funktion och att man inte förstår sig på den nya kaffemaskin man skaffat är det något som är fel. Just detta, plus ett par andra lika löjliga orsaker, skrev Isabella i det första blogginlägg av henne som jag läste. Jag började ärligt talat att skratta högt när jag läste vilka problem en lite bortskämd överklasstjej kan ha. Om en dag är förstörd för att man inte kan fixa till en café au lait kan man inte ha mycket att bekymra sig över.

"Justitieminister vore inte fel att bli." Så summerar Isabella sitt svar på frågan "Vad har du för framtidsplaner?" i DN:s reportage. Missförstå mig inte, jag tycker absolut att det är bra med tjejer som siktar högt och vågar tro på sig själva! Problemet är att Isabella så sent som för ett par dagar sedan skrev att Joachim Posener var en av de tuffaste människor hon visste. Jag vet inte vad ni tycker, men jag skulle verkligen inte vilja ha en justitieminister vars förebild är, vad jag kan komma på, Sveriges största bedragare genom tiderna. Tänk er den situationen: vi får en justitieminister som ber Posener att komma hem. Steget därifrån till att Jackie Arklöv släpps ut känns inte speciellt långt. Vem vet, kanske vi till och med bjuder hit Michael Jackson, O. J. Simpson och den norske pedofilen Fickmannen för att bli svenska medborgare?
 Skämt åt sido, men visst känns det som att Blondinbella inte alltid har koll på vad hon snackar om? I ett annat inlägg beskrev hon sin nyfunna kärlek till det tyska språket. Hon kände sig besviken över att hon pluggat spanska i ett par år och ifrågasatte att så många väljer spanska som B-språksval. Jag vet inte om Isabella känner till att spanskan är världens näst mest talade språk. Det är större en engelskan, framför allt eftersom hela Sydamerika - förutom Brasilien - talar spanska.
 Det är definitivt större än tyskan. Om man inte planerar att flytta till Centraleuropa är tyskan ett helt bortkastat språk. Det finns enbart fyra länder i världen där tyskan är huvudspråk: Tyskland, Liechtenstein, Österrike och Schweiz. Utöver det finns det fyra länder där tyskan är ett officiellt språk. Lite roligt är att två av dessa länder är Danmark och Italien där givetvis danskan respektive italienskan är klart större officiella språk. Ifall Isabella vill lära sig tyska tänker inte jag lägga mig i, men hon kanske borde tänka efter både en och två gånger innan hon ifrågasätter andras val. Fast förståss, jag kanske inte ska klaga på folk som ifrågasätter. Man ska ju trots allt inte kasta sten i glashus.

Blondinbella blev i reportaget också tillfrågad om vad hon gillar. "Vitt vin" var ett av svaren och nu ska man känna till att Isabella är 17 år. Att ungdomar dricker alkohol innan de har fyllt 18 är självklart inget som förvånar - jag var inte heller nykterist när jag var omyndig - men när ingen reagerar på att en 17-åring går ut i en tidning och säger att hon gillar vin blir jag lite paff.
 Isabella skriver också ofta om att hon ska gå ut och vanligtvis flera kvällar i veckan. För mig betyder "gå ut" att man ska på krogen, men där ska man väl inte komma in om man inte är myndig? Både vinet och detta är något som tyder att samhället ger förmåner åt överklassen. Ifall det hade varit någon från medel- eller arbetarklassen som försökt komma in på krogen trots att man inte hade rätt ålder inne skulle ju detta försök gå åt skogen. Allt handlar om kontakter, pengar och, i många fall, rika föräldrar. Det är ju inte förvånande att det finns fler Bonnier på krogarna runt om i Stockholm än vad det finns Johansson.
 Att Isabella är av överklass märktes enligt mig tydligast när hon i ett inlägg skrev att hon tyckte att folk som levde på saker de hittade i andras sopor var "parasiter". Jag vet att det finns folk som lever på sopor för trots att de har möjlighet att leva bättre, men kallar man folk som inte har råd med mat för dagen för parasiter har man nog vaggats in i champagnedrickarnas vagga lite väl mycket.

Som avslutning tänker jag - hör och häpna - dra upp fyra saker som jag faktiskt gillar hos Blondinbella. En sak är att hon är politiskt aktiv och då menar jag inte på det sättet att hon åker runt i Skåne och släpper ut minkar. Nej, Isabella är ledamot för MUF (Moderata Ungdomsförbundet) Norrmalm och även om jag inte delar hennes politiska uppfattning blir jag glad över att se att det finns andra ungdomar som bryr sig om vad de tror är bra för landet, befolkningen och världen. Jag gillar också hennes tanke att med bloggen ge tjejer bättre självförtroende. Jag tvivlar visserligen på att hon lyckas, men det är ändå ett skönt initiativ. Det tredje jag gillar med Isabella är att hon kritiserar Friskis & Svettis. Nu kritiserade hon Friskis & Svettis för att bara myndiga fick ha personlig tränare, medan jag mer vill kritisera hela koncernen. Att bygga upp ett gym som i mångt och mycket helt saknar fria vikter är ju helt värdelöst! I maskiner fokuseras en muskelgrupp, men ska man få någon ordentlig verkan bör övningen röra flera muskelgrupper, eller gå över flera leder som det egentligen heter. Friskis & Svettis har också alldeles för många gympapass! Jag tycker visserligen att det är bra att medelålders personer kan ha ett ställe att både umgås och få motion, men när det börjar komma babygympa går det för långt! Babyar behöver inte motion! De behöver leka och vara med sina föräldrar!
 Det fjärde och sista jag imponeras över hos Isabella är att hon vågar stå för sina åsikter, något som tyvärr är ovanligare än vad man kan tro. Så, Isabella, om du nu verkligen inte bryr dig om vad folk säger ger du bleka fan i detta och fortsätter att skriva en av Sveriges av någon anledning mest lästa bloggar.