Simon Juhlin

You need to be yourself. You can't be no one else. Oasis Supersonic strömmar ut ur högtalarna - en underbar låt som, trots att den är från 90-talet, blir väldigt modern. Just dessa två inledande textrader passar likt en hörnbit i ett pussel in på samhällsdebatten om hur du ska vara, hur du ska klä dig och vad du ska tycka om. Det går till och med så långt att folk mår dåligt för att de är annorlunda. Är det rätt? Ska inte du vara just yourself?

Innan 1940-talet och Hitlers framfart var det fel att vara jude, inte bara i Tyskland. Judar smutskastades och beskylldes för allt möjligt och omöjligt runt om i framför allt Europa. Efter Förintelsen behövdes ett par nya syndabockar och plötsligt blev svarta symbolen för allt det onda i världen. Missförstå mig inte: svarta hade det inte bra ställt runt om i världen innan Andra Världskriget heller, men när det runt om i världen börjades, med rätta, tycka synd om judarna blev de svarta än mer utsatta. Så här pågick det fram till, och även efter, Martin Luther Kings fantastiska frihetskamp. King lyckades få fram bättre villkor för de svarta, men inte lika bra som de vita. Fast det är ännu fallet i både Europa och USA - det är inte mycket som förändrats sedan 70-talet. En sak har dock förändrats och det faktiskt här i Sverige: 1974 togs steriliseringslagarna nämligen bort här i landet. Innan detta steriliserades ungefär 1000 kvinnor om året - en del med motiveringen att de var sinnesslöa. Sinnesslö är ett mer byråkratiskt ord för korkad. En tjej i det tidiga 70-talets Sverige kunde med andra ord bli berövad förmågan att föda barn för att hon misslyckades på högskoleprovet.
 Efter dessa lagars slopande tonades hackandet på de sinnesslöa ner, men föraktet mot kvinnor var det kvar. Det, precis som föraktet mot svarta, lever kvar än idag, men tack vare jämställdhetsdebatten har i alla fall kvinnans ställning höjt sig en aning.
 Vilka är då våra nya hackkycklingar i vårt hierarkiska samhälle? Är vi helt fria från de barbariska fasonerna att alltid behöva någon att racka ner på någon? Knappast - idag är det de tjocka vi har givit oss på.

Idag finns det lika många hälsoprogram på TV som det finns smurfar i Glömda Landet. De flesta - givetvis inte smurfar - är totalt värdelösa, medan ett fåtal är korrekta och hälsosamma. Ändå pekar alla åt samma håll: du är inte vatten värd om du är tjock. Tragiskt? Ja, men likväl sant.
 Det är trots allt så här vårt samhälle ser ut idag i västvärlden. Det finns tusentals hälsocoacher som berättar för unga tjejer hur de ska äta för att gå ner i vikt. Det finns inga hälsocoacher som ger tjejerna något tips när vissa av dem blivit anorektiska av de tidigare idéerna. Sådant skickas i stället till socialstyrelsen eller terapeuter, som annars aldrig skulle ha något och göra. Två av våra tyngst belastade grupper får plötsligt ännu mer jobb på grund av att någon bestämt att det är fel att vara överviktig.

Nu är det förvisso så att det är farligt att vara ordentligt tjock, men de flesta som tar åt sig av tipsen är inte i den sitsen. Många är inte knappt överviktiga och en hel del är till och med underviktiga, men känner sig som stora klunsar på grund av all hets kring vikten som råder. Låt mig säga ett par väl valda ord: ljust bröd är inte farligt, en pizza dödar dig inte och det finns värre saker än gräddglass. Kan inte alla bara försöka vara sig själva? Då tror nämligen jag att den eftersökta välfärden skulle vara allt närmare.

Är det inte en skrämmande tanke att ett av världens mäktigaste länder dagligen bryter mot fördraget om de mänskliga rättigheterna, torterar civila som om det vore en sport och producerar massförstörelsevapen med en effekt likt löpande bandet? Skräms du inte av att detta konservatismstyrda land bryr sig mer om sin krigsstyrka än om sitt eget folk? Nu vet jag vad du tänker: Men vadå? Kina är väl kommunister? Visst är de det - men våra grannar på andra sidan Atlanten är det inte. Det är USA, om några, vi ska vara verkligt rädda för.

En före detta general inom den amerikanska armén, Wesley Clark, uttalade sig nyligen om Republikanernas presidentkandidat John McCain och ansåg att denne inte hade den praktiska krigserfarenhet en president behöver. Med andra ord har McCain inte varit ute och stridit för USA tillräckligt för att kunna vara president för landet, enligt Clark. Känns inte detta lite oroväckande? I världens i särklass mest inflytningsrika land krävs det att du har aktivt försökt döda vietnameser, sovjeter eller araber för att du ska vara duglig som statsöverhuvud. Att det är andra etniciteter du har dödat - har du ihjäl en vit amerikan är du inte vatten värd längre. Kort sagt: mördar du vita amerikaner hamnar du i elektriska stolen, har du ihjäl mörkare araber hamnar du i presidentstolen.

Uttalandet från Clark sänder ett klart budskap till omvärlden: USA kommer att fortsätta sina korståg i Mellanöstern efter att George W. Bush har avgått. Det är givetvis väldigt viktigt att sprida demokrati, även om det måste göras med våld. Eller var det inte bekämpa terrorism de skulle göra? Eller kanske hämnas Nine eleven? Kanske för att de var rädda för Islam? Varför inte för att armén ville hälsa på kamelerna?
 Jag tror att många håller med mig när jag säger att orsaken till USA:s framfart är oljan. Detta är ingen ny företeelse. Så här har landet gjort genom historien: kan de inte direkt vinna något på det är det inte lönt. USA gick in i Andra Världskriget först när japanerna anföll Pearl Harbor. Detta gjordes alltså för att hämnas, inte för att hjälpa mestadels judarna undan nazismen. USA hjälpte Afghanistan mot Sovjetunionen under Kalla Kriget för att få kontroll över oljetransporten i landet. Av samma orsak - utöver att hämnas Nine eleven - gick de återigen in i Afghanistan under detta århundrade. När inte denna olja var tillräcklig invaderade USA även Irak med täckmanteln att sprida demokrati och avsätta Saddam Hussein. Egentligen bryr sig supermakten inte det minsta om Iraks civila - de vill ha olja men behöver medhåll från omvärlden.
 Lite medhåll skulle faktiskt inte skada USA. De har nämligen på någon konstig vänster glömt att betala medlemsavgiften till FN ett antal år i rad. De känner nog att FN inte är något hot och det gör de nog rätt i också. Inget ont om FN - absolut inget ont om FN - men de har ingen chans att ro på Onkel Sams narcissister. Detta ser den amerikanska staten effektivt till genom att ha världens överlägset största försvarsbudget: 420 miljarder dollar om året. Världens näst största tillhör Kina och ligger på 50 miljarder dollar om året. Du som är snabb i huvudräkning har säkert redan räknat ut att USA:s försvarsbudget alltså är 840 % större än tvåans. Ska det vara så? Ska de pengar FN inte får i stället gå till att dräpa muslimer i länder där misären ofta redan är bedrövligt stor? Tappas inte hela syftet med FN då? Det skapades för att förhindra krig och nu använder USA deras pengar för att just ha möjligheten att kriga. Ironi när den är som tydligast.

Vad sägs om att vi enar oss mot USA? Inte militärt - ett nytt världskrig vore förkastligt - utan mer som en fredlig demonstration. Alla världens länder som är emot USA:s oljeimperium går gemensamt emot landet i väst och ställer dem till svars. USA skulle som sagt må bra av lite medhåll, men det är också just en konfrontation de räds. Att tiga är inte guld i det här fallet, nu gäller det att stå upp för vad som är rätt: mänskliga rättigheter för alla, inte bara för vit överklass.