Simon Juhlin

Vissa människor har alltid trott, och kommer nog också alltid att tro, att de har rätt att få privilegier bara för sakens skull. Överklassen tror sig ha rätt att bryta mot lagen, stockholmare att bestämma över andra och hundägare att sprida dynga runt om i staden. Men ingen av dessa tre grupper tänker jag prata om denna gång. Vilka är det då som har irriterat mig idag? Jo, ett par redigt gnälliga jävlar. Det är pensionärerna, eller i synnerhet en av dem: Märtha Granberg.

Märtha Granberg anser, eller rättare sagt kräver, att Stockholms pensionärer ska få åka gratis i stadens kollektivtrafik. Varför ska pensionärer inte få åka gratis i Stockholm när de man får det i Göteborg? Det är ren diskriminering, säger hon till Metro. Men flytta då, Granberg? Vad är problemet egentligen? Vill du åka gratis med bussen: åk till Göteborg. Vill du bo kvar i Stockholm: hosta upp pengarna.
 Jag vet att jag kanske låter hård mot en stackars pensionär. Alla kanske inte har det lätt att få fram pengarna. Nej, det kanske inte alla har. Men ska alla som inte har råd att betala SL-kort få åka med gratis? Då faller hela idén med kollektivtrafiken. Jag är själv student och har inte heller några stora summor pengar att röra mig med. Inte ska jag för det kunna hoppa in i en taxi och få en gratistur? Skön tanke, men nej. Jag får väl betala som vilken annan person som helst.
 Samma sak gäller Granberg och alla de som har skrivit på hennes namnlista för att pensionärer ska få åka gratis. Behöver mormor köpa nytt hårnät får hon också vara beredd på att betala för resan med. Annars kan hon sitta kvar hemma och fortsätta använda kasslernätet när hon ska sova. Mig kvittar det, ärligt talat.

Egentligen är det väl inte förslaget i sig jag är arg på, utan på Granbergs inställning. Hon verkar tro att hon ska få det hon vill oavsett konsekvenserna, bara för att hon råkar vara gammal. Att hon har mage att ens nämna diskriminering - det är just var det vore om pensionärer fick åka gratis. Oj, du överlevde arbetsåren! Här får du ditt livskort på SL.
 Detta fenomen är ett vanligt beteende som i folkmun kallas egoism. Så länge jag får det bra är livet frid och fröjd. Eller mer drastiskt: skit i alla andra! Är det så vi vill leva? I en värld där vi saboterar något som fungerar bara för att själva få någon liten vinning? Inte? Sluta klaga då!

Jag är inte arg. Jag är inte rädd. Jag är inte chockad. Jag är inte ens frustrerad. Jag är precis som alla försvarsadvokater, jag är besviken. Igår kom den nämligen: Svea hovrätts dom mot Riccardo Campogianis mördare. Den var inte vad jag hade hoppats på.

Jag måste ha missat den samhällslektionen då vi gick igenom att det är lagligt att ha ihjäl en annan människa. Uppenbarligen är det i alla fall på det viset eftersom två av Campogianis mördare går fria idag - detta trots att hovrätten lyckats komma fram till att de fem agerade tillsammans och i samförstånd. Fem killar misshandlar brutalt en jämnårig till döds med flertalet slag och sparkar, för att sedan märka att bara tre av dem döms. Det måste ha känts snopet för de tre.

 Fast dessa tre klagar nog inte, mycket till straff var det inte. Ett års sluten ungdomsvård, har ni hört något löjligare? Nu kanske ni tror att sluten ungdomsvård är hårt och ansträngande. Jag läste en intervju med Margareta Wihlborg, rådgivare på statens institutionsstyrelse, där hon bland annat besvarar hur en dag på dessa så kallade LSU-hem ser ut. De går upp på morgonen, får frukost och sedan är det skola, arbete och fritid. De får också vård och behandling. Vet ni vad jag tycker det låter som? Värnplikt. Fast internerna på hemmet får antagligen ha på vad de vill och sova i riktiga sängar - värnplikt är nog lite värre ändå.
 Det är i dessa hem Campogianis mördare nu kommer att få bo i under ett år. De mördar en medmänniska och blir satta på ett års internatskola. Det är som att råna en bank och bli dömd för snatteri.

Vad är det hovrätten är rädda för? Varför vågar de inte döma en ordentlig dom på fem av Stockholms just nu mest uppmärksammade mördare? Är det kanske för alla de hot som har förekommit från pojkarnas föräldrars sida? Eller kanske för att de har fått direkta order om att sänka straffen? Jag vill inte påstå att det svenska lagsystemet skulle vara korrupt på något sätt, de gör även bra beslut, men man kan börja undra ifall det är en slump att en av killarna som frikändes kommer från en av landets rikaste och mest inflytningsrika familjer? Detta är i alla fall hur tidningar beskriver hans familj, jag vet dock inte vilket adelssläkte det rör sig om.
 Hoten däremot, de är jag mer inläst på. En av killarna anklagades nämligen i vintras för att ha misshandlat sin före detta flickvän och två av hennes vänner. När pojkens pappa får reda på detta hotar han henne för att hans son ska slippa anmälan. Hela härvan läcker ut i pressen, men i stället för att det blir en stor sak av det hela - som det vanligtvis blir då kvällspressen är inblandad - tystas allt ner överraskande kvickt utan att någon egentligen frågar varför. Var det pengar med i bilden eller kanske nya hot? Vi lär aldrig få veta. Vad vi däremot får veta är att Campogianis mördare blir ett enat gäng igen om så kort som ett år - från Fem i knipa till Fem tillsammans igen. Hur många liv ska behöva spillas för att de ska få livstid - alla fem?

Nu har det hänt igen. Igen, igen, igen. Kanske borde jag inte vara alltför förvånad, men jag kan inte låta bli att skadeglatt fascineras av hur högmodighet och idioti så tydligt kan gå hand i hand utan att någon lägger märke till det. Idag handlar det om ett filmtips, om vi nu kan kalla det så. Aftonbladet har på sin webbsida ett, i deras ögon, exklusivt erbjudande: nu kan du få se trailern till nya Indiana Jones-filmen gratis. Oj, det kommer nog krylla av besökare på aftonbladet.se idag.

Dessvärre tror jag att min ironiska spådom kommer att slå in: det kommer nog krylla av besökare idag. Jag hoppas inte det, men tyvärr är många svenskar tillräckligt uttråkade för att en trailerpremiär ska pigga upp i vardagen. Ändå kan jag inte förstå det: en trailer? Om det hade varit en hel film hade jag blivit intresserad - även om mitt intresse mest hade riktats mot att se vad Aftonbladet fått böta för brott mot både fildelnings- och upphovsrättslagen - men en trailer? Kom in på aftonbladet.se och du får se Harrison Ford slakta fientligt framställda afrikaner med spadar, påkar och andra tillhyggen. Världens mest kände 80-talsarkeolog är tillbaka! Vad är det som är lockande? Eller för att citera Johan Glans: Jag bryr mig inte!

Egentligen kanske detta är en struntsak, men som jag tidigare nämnde händer det dagligen på aftonbladet.se. Varje dag hittar Aftonbladet något som de tror gör dem både unika och högre stående än alla andra. De ska berätta vad vi ska tycka om. Precis under den ingressen om Indiana Jones finns just ett sådant exempel: "Här är de 100 bästa filmerna någonsin!" Andrev Bergströms lista. Någon okänd person ska berätta om vad han helst hyr från videobutiken. Som att detta vore intressant för någon över huvud taget? Skulle det påverka vad du väljer för film nästa gång du har en filmkväll med polarna? Åhh, Andrev Bergström tycker om "Kalle och chokladfabriken", den ser vi. Inte riktigt, kanske?

Men det är detta Aftonbladet är bra på: att lura oss att helt meningslösa saker är viktiga. Ännu en rubrik från dagen: Vågen ljuger! Du kan vara smalare än du tror. Hela artikeln handlar om att muskler väger mer än fett och att du därför kan vara smalare än tidigare trots att du väger lika mycket.
 Vart kommer all den här jävla vikthetsen ifrån? Visst kanske det varken är hälsosamt eller vidare snyggt att vara så stor att man har en egen, synlig dragningskraft, men det lika illa att vara extrem åt det andra hållet. Att vara alldeles för smal är en hälsorisk som ingen verkar ta på allvar och än mindre vilja skriva om. Snart kanske vi har rubriker som: Från fetma till anorexi på fyra veckor. Detta är en framtid Aftonbladet säkerligen vill ha. Jag vill det inte - vill du?