Simon Juhlin

Jag skrev för en tid sedan att domedagen var kommen i samband med IPRED-lagens inträdande. Jag hade fel. Jag trodde inte att det kunde gå längre. Jag hade fel. Jag trodde Sveriges politiker ännu värnade om moral och demokrati. Jag hade fel. Jag trodde inte vi kunde berövas vår frihet. Återigen hade jag fel.
 I dag skulle EU ha röstat om det nya Telekompaketet, lagen som möjliggör avstängning från internet. På grund av alldeles för stor oenighet sköts omröstningen upp till den femte maj. Denna oenighet skrämmer mig. Den klargör att ungefär hälften av EU-parlamentarikerna stödjer övervakningssamhället. Den understryker att folkets röst inte har någon betydelse. Den bevisar att demokrati bara är ett spel för kulisserna. Femte maj är nämligen inte heller någon domedag - femte maj är ett startskott. Ett startskott mot framtiden, ett startskott mot mörker.

Hör ni suset? Det är frihetens vindar som mojnar. Men först jag vill varna: om ni lyssnar och läser vidare kan ni bli avstängda från internet. Vad vet vi om vilka webbsidor som kommer att klassas som lagliga? Kanske kommer denna blogg tvingas att stänga ner. Kanske kommer jag att bli avvisad från internet. För vem vet egentligen vem och vad man får kritisera i dagens samhälle? Allting kontrolleras, speciellt allt virtuellt. I Italien äger Berlusconi all media - är dit vart vi är på väg?
 Åter till vår åtknutna frihet. I förlängningen kan Telekompaketet betyda ett censurerat, avgiftsbelagt internet. För tro inte att detta är slutet i diktaturens tunnel: om det inom en månad efter IPRED-lagens start börjas smida nya frihetsberövande planer kan det omöjligt vara slut här. Inom ett år kan vi ha ett scenario där bredband, fibernät och månadsavgifter är nostalgisk historia. I stället betalar man sin tillgång till internet via minut- och besökstaxa. Alltså får man betala varje gång man klickar sig vidare någonstans. Dessutom har man en ytterligare avgift som bestäms av den tid man är uppkopplad mot nätverket, som en samtalstaxa. Det är här de stora pengarna håvas in: eftersom detta ska vara möjligt sker all uppkoppling mot mobilmaster, vilket ger överbelastade nät och ett otroligt långsamt internet. Men vem vet, detta kanske inte kommer påverka oss alls. Alla de webbsidor som är värda att besöka kommer sedan länge ha censurerats, antingen är de nedmonterade eller borttagna. Kvar är EU:s självgoda hemsida, där man ser en bild där Europas makthavare leker piñata med oss vanliga medborgare.
 För vad har egentligen vi medborgare fått säga till om när det gäller kontrollen av internettrafik? Som vanligt har den lilla människan just blivit den lilla människan, där storebror staten ska bestämma. Lyd eller straffas! Ingen folkomröstning, ingen öppen debatt, knappt någon information. I tysta, nedsläckta rum har Europas pampar kommit fram till hur de kan få än mer makt, utan någon som helst medborglig inblandning. Från att ha setts som ett intressant experiment ses nu Schweiz direktdemokrati som en förebild för hur samhället ska fungera: folkomrösta om allt. Om vi inte kan lite på de som sak styra åt oss får vi ta saken i egna händer. Inte skulle det bli någon internetcensur då, inte.
 Nu har vi ingen direktdemokrati i Sverige och i stället kan makthavarna njuta riktigt ordentligt. Mest myser övervakningssamhällets skyddshelgon Jan Björklund, som i denna stund föreslår övervakningskameror på dagis för tidig dokumentation. Han vill kunna veta exakt vilka som föds och bor i landet. När barnen senare kommer upp i övre tonåren har den allmänna värnplikten återinförts, men nu handlar det inte om elva månader i skogen. Den nya värnplikten hålls bakom låsta dörrar i så kallade arbetsläger och permission är som sagor om prinsar och prinsessor. Hur länge man får stanna i lägret bestäms inte av tid utan av provision: arbete ger frihet. Börjas mönstret kännas igen? Visst är det en väldigt lång bit till Nazi-Tyskland, men med censurering av och avstängning från internet är varje steg ett steg närmare.

Under de senaste fyra åren har jag levt och fostrats i orden Frihet under ansvar. Detta är något som jag tycker borde vara en självklarhet: ta dina egna friheter men var beredd att ta konsekvenserna - du ansvarar alltid för vad du har gjort. Denna rättighet är nu på väg att tas bort, fast bara delar av den. Jag kommer längre inte ha den frihet jag förtjänar, men konsekvenserna finns kvar. Internet kommer att censureras vilken kapar en stor bit av den frihet till information vi ska ha. Men om vi försöker trotsa detta absurda förbud kapas all vår internettillgång. Rättvist? Inte det minsta, men vad gör det makthavarna?
 Det finns dock ett litet ljus - ett litet ljus. Tillägg 138 är en brasklapp i Telekompaketets herravälde. I detta står det att ingen ska kunna bli avstängd från internet utan en prövning i domstol. Som sagt inget stort ljus ifall lagen går igenom, men alltid något - det är inte bra, men det är en förbättring. Som ett kylskåp i helvetet, en barkbåt i rännilen eller humanist i EU-parlamentet. Vi kommer fortfarande ha storebror vakande över axeln, men nu måste han kolla med mamma och pappa innan han kan straffa oss.

Jag vill passa på att ta avsked av bloggen ifall detta blir mitt sista inlägg. Med inlägg som dessa, som helt går emot regeringens vilja, kanske internetuppkopplingen blir sparsam för min del i framtiden. Om Telekompaketet går igenom vill jag ha sagt hej då till det jag verkligen hoppades på. Hej då, frihet. Hej då, demokrati.

Den är här nu: dagen som förändrar allt. The day the earth stood still. I alla fall dagen då Sverige står still. Dagen då över tio procent av Sveriges befolkning blir kriminella. Dagen då företagstoppar får börja leka rättsväsende för egen vinning. Dagen då IPRED-lagen sätts i verket. Domedagen.

Idag firar de med tårta på Antipiratbyrån. De tror att de äntligen har segrat i kampen mot fildelning. I taket på fikarummet hänger en banderoll med texten Segern är vår! De tror nämligen att piraterna nu har givit upp.
 Alla vi som har sett Pirates of the Carribean vet att det inte är så enkelt. Jack Sparrow gav inte upp för att han blev tillfångatagen. Lika lite gav Kapten Krok i Peter Pan upp trots otaliga nederlag. Lika lite kommer dagens pirater att ge upp enbart för att en lag har ändrats. Fildelningen kommer att fortsätta i takt med att samhällets utveckling går framåt. Vi har gått från droska till Ferrari - varför skulle utvecklingen från vinyl till Mp3 vara så konstig?
 Antipiratbyrån har kanske redan insett det. Kanske har till och med de första fallen av fildelare som ännu inte bytt till OneSwarm droppat in i servrarna. Bittert konstaterar Henrik Pontén: "De har inte givit upp". Detta är ändå bara toppen på isberget: de som upptäcks av Ponténs pågar är de fildelare som kanske någon gång ibland känner sig sugna på att höra vad deras favoritartister gjort på sistone. De fildelare som laddar ner några få låtar i månaden och som aldrig skulle få för sig att tanka hem en film eller ett spel. De harmlösa fildelarna. Att komma åt de fildelare som verkligen kan göra skada är en annan femma. Som jag redan har nämnt räcker det med att byta till det anonyma fildelningsprogrammet OneSwarm, där IP-adresser inte syns, för att slippa bli upptäckt. Detta har redan värstingarna gjort, vilket bara gör att de får det lättare att ladda ner när konkurrensen minskar. Så varsågod, Pontén, att gå runt och knacka dörr med stora ficklampan - du kan börja med huvudstaden. Jag gissar på att det tar tre dagar innan du skamset lommar hemåt likt Stora Stygga Vargen när han inte lyckats blåsa omkull tegelhuset. Nu är fildelningen ett tegelhus som dina Stasi-orkaner inte kan rubba, hur mycket du än vill.
 Ja, jag kallade det Stasi. Varför? För att det är dit vi är på väg. Först kom FRA-lagen, där Försvaret har rätt att lyssna av din telefon, läsa din mail och egentligen spionera på ditt liv. Nu kommer då IPRED-lagen där Antipiratbyrån och enskilda företag kan kräva av din internetleverantör att få din IP-adress för att sedan kräva dig på hutlösa summor. Inget är längre heligt och det enda som nu är viktigt är att visa vem som har makten. Att du inte har de pengar som krävs spelar ingen roll - tänk på de stackars fattiga skivbolagstopparna som annars inte får käka sin hummer i lugn och ro. Eller på stackars Henrik Pontén som annars måste inse hur misslyckade hans planer blivit. Det viktiga är inte att få tag på de farliga, utan att få tag på någon. Att kunna visa upp att lagen faktiskt gett fångst och att man kunnat kräva in pengar. Men det är fortfarande de harmlösa som fastnar i nätet och får betala för alla. Det är därför summorna blir så enorma. Skivbolagen bryr sig inte om vem som betalar, bara de får sina pengar. Pontén kanske bryr sig, men när han kommer till insikt om lagens lönlöshet kommer även han njuta av att straffa oskyldiga.

Låt den som är utan skuld kasta den första stenen. Detta är Jesus ord, så vi får utgå från att Ponténs översittarklubb inte är religiösa. Dessa är nämligen inte utan skuld, men stenar kastas det som om det vore EU-möte i Göteborg. Pontén själv var med om Bahnhofaffären 2005. När Pontén och Antipiratbyrån misstänkte att internetleverantören Bahnhof spred upphovsrättsskyddat material lät de huvuden rulla. Först planterade de eget bevismaterial i de servrarna, för att sedan ta hjälp av en infiltratör som styrt dessa servrar och själv gjort sig skyldig till brott.
 Sony är inte heller några änglar: i oktober 2005 installerade de i hemlighet ett rootkit i sina CD-skivor med ett program som kontrollera användning och kopiering av filerna på skivan. Resultatet blev att om man spelade skivan i en vanlig CD-spelare gick denna sönder då koden i rootkitet var skadlig.
 Men vad spelar det egentligen för roll? Pontén kränker integritet och Sony förstör egendom. Fast det är såklart lättare att leka polis när det är andra som har gjort fel. Det är dessa enögda dagisfasoner som får oss medborgare att se ut som skurkar, trots att vi aldrig har varit med på att ta fram en sådan här lag. Det är skivbolagen som legat på och pressat regeringen till en lagändring och det är skrämmande vilken makt den kommersiella världen har. Tänk om Melker Andersson och andra svenska mästerkockar skulle skriva motioner för att för få åt på deras restauranger. Skulle det då plötsligt bli förbjudet att gå till ICA? För vid närmare eftertanke är det bara skivbolagen som förlorar på fildelning. Skivbolagen och de riktigt stora artisterna, ni vet de som bor i slott av guld och äter gåslever när de har ont om pengar. Dessa artister tror jag klarar sig utan de där extra slantarna i fickan. De mindre artisterna då? tänker ni nu. Jo, de mindre artisterna tjänar på fildelning. Den enorma exponering och gratisreklam de får via att folk laddar ner deras musik gör att fler får upp ögonen för just dem. Plötsligt säljs fler och fler biljetter till deras konserter där de verkliga pengarna dras in. Då återstår skivbolagen. Vad är ett skivbolag annat än ett gäng giriga parasiter som lever på att utnyttja musikers talang? Plötsligt märker de att deras diaboliska plan sviktar mot piraternas motstånd och direkt måste de sätta dit en skyldig. Varför skulle annars Pirate Bay-skaparna blivit åtalade?

Kom ihåg datumet den första oktober 2009, det är ett halvår till dess. Då kan vi tillsammans skratta åt vad IPRED-lagen egentligen var: ett dåligt aprilskämt. Låt oss vänta och se detta halvår medan Antipiratbyråns numera hånfulla flin successivt övergår till ett mer och mer plågat uttryck. Till slut har de inget annat val än att skrota lagen. Vad gick fel? kommer de att fråga sig. Ingenting, blir svaret, allt är i sin ordning igen.